Föreningens historia
Föreningen bildades i mars 1987 på initiativ av dåvarande chefsredaktör Sven Slotter, vid Motala Tidning samt Ingemar Antonsson, cirkelledare för NBV genom ett upprop i Motala tidning med ordalydelsen ” Var med och starta en förening för bevarande av Motala Verkstad och Verkstadsöns historia”
Ändamålet med föreningen skulle vara att rädda kulturhistoriskt värdefulla byggnader vid verkstadsområdet som vid den här tiden hotades av kommunens rivningshysteri. Framför allt var det husen vid “Långa raden” och vid Dockområdet som hotades.
Efter inlagor och protestskrivelser både till Länsstyrelsen och i Motala Tidning kunde dock de flesta bostadshusen vid Långa raden bevaras. Likaså har de flesta byggnaderna vid Dockområde kunnat bevaras, utom ett uthus från 1830-talet, som kommunen hastigt lät riva utan vare sig att allmänheten eller föreningen gavs möjlighet att yttra sig.
Intresseföreningen har bl. a med bidrag från kommunen rustat upp Varvsbyggnaden och används nu som föreningslokal för olika ändamål som t ex möten, utställningar, mm.
* Medverka till att bevara och utveckla gamla verkstadsområdet
* Verka för upprustning av kulturhistoriskt värdefulla områden och byggnader inom området.
* Medverka till en livskraftig stadsdel.
För medlemmarnas anordnas ett antal aktiviteter under året för att på så sätt stärka sammanhållningen. Vår julfest i december är mycket uppskattad och är en tradition sedan flera år. Vi ger också ut ett medlemsblad fyra gånger per år där vi informerar om vad som har hänt eller kommer att hända.
Föreningen ansvarar också för att traditionen med klockringningen hålls vid liv. Här låter den gamla ”vällingklockan” sin ton ljuda ut över nejden vid Kristi himmelsfärdsdagen, midsommarafton samt på nyårsaftonskvällen.
Föreningen är även med i olika kommunala arrangemang som berör verkstadsområdet.
Vi är också med och arrangerar Hantverksmarknaden som hålls i augusti.
Två traditioner vi håller levande
Klockringningen vid Motala Verkstad har en lång tradition med anor från tidigt 1840-tal. Klockan bestämde Verkstadssamhällets arbetsrytm med sina ringningar.
Dagens första klockringning ljöd redan klockan sex på morgonen, då Verkstadens portvakt lät klockans toner ljuda med budskapet: ”Dags att vakna, en ny dag väntar”. Klockan sju ringde klockan igen. Då skulle arbetarna vara på plats och arbetet sattes i gång. Nästa ringning var klockan nio med innebörden: ”Nu är det dags för en halvtimmas frukost”. Tolvslagets ringning, tillkännagav att det var tid för middag. Vid ringningen klockan ett, skulle arbetet åter vara i gång. Nästa ringning, klockan fem, innebar att det var dags för matrast. En halvtimma senare slog klockan till arbete igen. När så klockan ringde åtta var arbetsdagen slut. Den gav också en signal till hustrun där hemma, att husbonden snart var i antågande och kvällsmaten kunde sättas fram på bordet.
Klockan tio ringde den för sista gången den dagen och dess meddelande var: ”Det är dags att gå och lägga sig, i morgon väntar en ny arbetsdag”.
Vid 1840-talets början, arbetade man tretton timmar per dag, sex dagar i veckan året om. Några röda dagar eller andra lediga dagar förekom inte. Den enda lediga dagen var söndagen. På 1900-talet blev arbetstiden mer reglerad. Klockringningen behölls emellertid fram till 1940-talets början då den förhatliga fabrikssirenen tog över. Klockan monterades ned och förpassades i ett av verkstadens förråd.
Klockan hittades vid en inventering femton år senare, och fick via en förslagstävling en på-nyttfödelse Den gamla klockan placerades då i en för ändamålet byggd klockstapel och år 1958 kunde klockans klang åter ljuda i Motala Verkstad, visserligen bara på de nedan nämnda tre dagarna.
Från och med år 1998 står klockstapeln med sin klocka vid Varvsbyggnaden.
Klockan ringer tre gånger om året
• På Kristi himmelfärdsdag ringer klockan tidigt på morgonen, och är minnet av morgon-väckningen, som väckte verkstadens invånare till liv klockan sex.
• Midsommaraftonens klockringning görs till minnet av midsommarfirandet vid Motala Verkstad. När midsommarafton inföll, fick arbetarna ynnesten att sluta arbetet redan klockan 12. Det var en stor händelse på den tiden, då det var den enda dagen på året då arbetarna var lediga, visserligen bara på eftermiddagen. På eftermiddagen ägnade man sig åt förberedelser för firandet. Bland annat skulle midsommarstång kläs och resas inför kvällens midsommarfirande vid Dansareplan.
• Nyårsaftons ringning företas till minnet av den sena kvällsringningen.
Skriven av Bo Lövstedt /Intresseföreningen Motala Verkstad.
Reveljen har sitt ursprung i Föreningshuset och har sin början vid tiden för industrimannen Otto Edvard Carlsunds dagar. Reveljen började i mitten av 1860-talet. Föreningshuset uppfördes år 1866 av arbetarföreningen, en opolitisk sammanslutning av arbetare, vars huvudsakliga uppgift var att berika arbetarnas olika fritidsaktiviteter. Föreningen visade sig synnerligen livaktig och kunde senare även räkna in både tjänstemän och Verkstadens praktikanter. En stor pådrivare var Otto Edvard Carlsund chef för Motala Verkstad (1843–1870) som bland annat införskaffade musikinstrument så att man kunde starta en musikkår, vilket var brukligt i bruksorter på den tiden.
Föreningens stora dag var Kristi himmelfärdsdag. Då samlades man mangrant tidigt på morgonen vid Värdshuset för att sedan med musikkåren i spetsen tåga utmed Verkstadsvägen, över den gamla Duvedalsbron, över Kråksten ner till Gröna Plan vid Borens strand. Här ägnades dagen åt olika aktiviteter.
Med tiden avtog intresset för arbetarföreningen och den fackliga verksamheten tog över alltmer. Verkstadsbolaget, som nu tagit över driften av Föreningshuset, såg inte den fackliga verksamheten med blida ögon. All verksamhet i arbetarföreningens regi lades ner 1908 och reveljen föll i glömska.
Någon gång under 1940-talet återuppstod reveljen igen. Det är okänt vem/vad som låg bakom detta. När återstarten gjordes, blev sträckningen en annan och man samlades vid Verkstadstorget. Klockan åtta startade musikkår och övriga deltagare sin marsch. Reveljen tågade Östermalmsgatan fram, över järnvägsövergången vid Eken, och vidare utmed Borensvägen, över Borenshultsbron och Verkstadsvägen fram till målet som var Värdshuset.
I Värdshusparken konserterade musikkåren. Motala manskör, som tågat med i reveljen, framförde vårsånger i parken. Så här var reveljens marschväg fram till år 1999, då Östermalmsgatans sträckning lades om inför att järnvägen byggde ett dubbelspår. Järnvägsövergången vid Eken stängdes då av. Nu ändrades färdvägen så att man i stället tågade längs smågatorna i Liverpoolsområdet, tills reveljen åter kom fram till Borensvägen. Sedan fortsattes marschen som tidigare det vill säga över Borenshultsbron, längs Verkstadsvägen fram till Värdshuset.
Skriven av Bo Lövstedt, Intresseföreningen Motala Verkstad
KONTAKTA OSS
Copyright © Alla rättigheter förbehållna