Klockringningen vid Motala Verkstad

Klockringningen vid Motala Verkstad har en lång tradition med anor från tidigt 1840-tal. Klockan bestämde Verkstadssamhällets arbetsrytm med sina ringningar. 
Dagens första klockringning ljöd redan klockan sex på morgonen, då Verkstadens portvakt lät klockans toner ljuda med budskapet: ”Dags att vakna, en ny dag väntar”. Klockan sju ringde klockan igen. Då skulle arbetarna vara på plats och arbetet sattes i gång. Nästa ringning var klockan nio med innebörden: ”Nu är det dags för en halvtimmas frukost”. Tolvslagets ringning, tillkännagav att det var tid för middag. Vid ringningen klockan ett, skulle arbetet åter vara i gång. Nästa ringning, klockan fem, innebar att det var dags för matrast. En halvtimma senare slog klockan till arbete igen. När så klockan ringde åtta var arbetsdagen slut. Den gav också en signal till hustrun där hemma, att husbonden snart var i antågande och kvällsmaten kunde sättas fram på bordet.
Klockan tio ringde den för sista gången den dagen och dess meddelande var: ”Det är dags att gå och lägga sig, i morgon väntar en ny arbetsdag”.
Vid 1840-talets början, arbetade man tretton timmar per dag, sex dagar i veckan året om. Några röda dagar eller andra lediga dagar förekom inte. Den enda lediga dagen var söndagen. På 1900-talet blev arbetstiden mer reglerad. Klockringningen behölls emellertid fram till 1940-talets början då den förhatliga fabrikssirenen tog över. Klockan monterades ned och förpassades i ett av verkstadens förråd.
Klockan hittades vid en inventering femton år senare, och fick via en förslagstävling en på-nyttfödelse Den gamla klockan placerades då i en för ändamålet byggd klockstapel och år 1958 kunde klockans klang åter ljuda i Motala Verkstad, visserligen bara på de nedan nämnda tre dagarna. 
Från och med år 1998 står klockstapeln med sin klocka vid Varvsbyggnaden.
Klockan ringer tre gånger om året
• På Kristi himmelfärdsdag ringer klockan tidigt på morgonen, och är minnet av morgon-väckningen, som väckte verkstadens invånare till liv klockan sex.
• Midsommaraftonens klockringning görs till minnet av midsommarfirandet vid Motala Verkstad. När midsommarafton inföll, fick arbetarna ynnesten att sluta arbetet redan klockan 12. Det var en stor händelse på den tiden, då det var den enda dagen på året då arbetarna var lediga, visserligen bara på eftermiddagen. På eftermiddagen ägnade man sig åt förberedelser för firandet. Bland annat skulle midsommarstång kläs och resas inför kvällens midsommarfirande vid Dansareplan.
• Nyårsaftons ringning företas till minnet av den sena kvällsringningen.

Skriven av Bo Lövstedt /Intresseföreningen Motala Verkstad.

Reveljen

Reveljen har sitt ursprung i Föreningshuset och har sin början vid tiden för industrimannen Otto Edvard Carlsunds dagar. Reveljen började i mitten av 1860-talet. Föreningshuset uppfördes år 1866 av arbetarföreningen, en opolitisk sammanslutning av arbetare, vars huvudsakliga uppgift var att berika arbetarnas olika fritidsaktiviteter. Föreningen visade sig synnerligen livaktig och kunde senare även räkna in både tjänstemän och Verkstadens praktikanter. En stor pådrivare var Otto Edvard Carlsund chef för Motala Verkstad (1843–1870) som bland annat införskaffade musikinstrument så att man kunde starta en musikkår, vilket var brukligt i bruksorter på den tiden.
Föreningens stora dag var Kristi himmelfärdsdag. Då samlades man mangrant tidigt på morgonen vid Värdshuset för att sedan med musikkåren i spetsen tåga utmed Verkstadsvägen, över den gamla Duvedalsbron, över Kråksten ner till Gröna Plan vid Borens strand. Här ägnades dagen åt olika aktiviteter.
Med tiden avtog intresset för arbetarföreningen och den fackliga verksamheten tog över alltmer. Verkstadsbolaget, som nu tagit över driften av Föreningshuset, såg inte den fackliga verksamheten med blida ögon. All verksamhet i arbetarföreningens regi lades ner 1908 och reveljen föll i glömska.
Någon gång under 1940-talet återuppstod reveljen igen. Det är okänt vem/vad som låg bakom detta. När återstarten gjordes, blev sträckningen en annan och man samlades vid Verkstadstorget. Klockan åtta startade musikkår och övriga deltagare sin marsch. Reveljen tågade Östermalmsgatan fram, över järnvägsövergången vid Eken, och vidare utmed Borensvägen, över Borenshultsbron och Verkstadsvägen fram till målet som var Värdshuset.
I Värdshusparken konserterade musikkåren. Motala manskör, som tågat med i reveljen, framförde vårsånger i parken. Så här var reveljens marschväg fram till år 1999, då Östermalmsgatans sträckning lades om inför att järnvägen byggde ett dubbelspår. Järnvägsövergången vid Eken stängdes då av. Nu ändrades färdvägen så att man i stället tågade längs smågatorna i Liverpoolsområdet, tills reveljen åter kom fram till Borensvägen. Sedan fortsattes marschen som tidigare det vill säga över Borenshultsbron, längs Verkstadsvägen fram till Värdshuset.
Skriven av Bo Lövstedt, Intresseföreningen Motala Verkstad