Bild 1

Typiska arbetarbostäder
Här syns några typiska arbetarbostäder med anor från mitten av 1850-talet. Flertalet av husen bestod av ett rum och kök, medan två var enrummare eller s.k. spiselrum. Se bild 2. Husen var ju inte precis av modern karaktär med dagens mått mätt, så det är kanske lite svårt för oss i vårt moderna och omhuldade samhälle att förstå hur dåtida människor kunde klara sig utan några som helst bekvämligheter. Ingen elektricitet fanns. Utedass och hämta vatten i en pump på gården och med vedspis eller öppen eld som enda värmekälla.

Samhället har verkligen genomgått en stor förändring under årens lopp.

Bild 2

Enrummare  
Raden 7 och 8 innehöll åtta enrumslägenheter i vardera våningsplan, samt ett rum i vardera gaveln.

Alltså så bodde det 18 familjer i huset vilket ger c:a 80-100 personer per hus, barnen inräknade.

Avsaknaden av bekvämligheter var det samma som nämns i bild 1.

Husen står fortfarande kvar på samma plats som tidigare, men har nu genomgått en omfattande modernisering. De forna enrummarna har nu blivit ett rum och kök resp. två rum och kök.

Bild3

Kolgården 
Långa raden hade många smeknamn eller öknamn i fall man vill spetsa till det hela. Flertalet motalabor har väl säkert hört talas om Sotraden, Svarta raden och Skitraden. Hur de här namnen har uppkommit finns det många teorier om. En teori, obekräftad dock, är att namnet tillkom då verkstaden flyttade in sin kolgård till verkstadsområdet. Vid den här tiden fanns det inget miljötänkande så oturligt nog så hamnade kolgården mitt för de närmast liggande bostadshusen. 

Ovanför själva kolgården hade verkstaden ett upphöjt järnvägsspår och då kolet skulle fyllas på i de nedanför liggande kolupplaget uppstod ett väldigt sotmoln som med vindens hjälp spred sig ut över de närmast liggande husen. Åtskilliga är de hemmafruar som har fått sin fintvätt förstörd och sina nyputsade fönster nersolkade då vindarna låg åt ”fel” håll.

Bild 4

Gårdsmusikanter 
Förr var det vanligt med att s.k. gårdsmusikanter tågade runt stuga för stuga. Ofta var det arbetslösa musiker som på detta sätt spelade ihop lite fickpengar.  Här får Raden 3 besök av ett gäng musikanter. Huset till vänster i bakgrunden är den s.k. Ryssladan.

Bild 5

Mode anno dazumal
Här har flickorna och pojkarna radat upp sig inför fotografens öga. Fluga var tydligen på modet vid den här tiden. Knäppkängorna som flickorna bär är fortfarande högsta mode och hatt på pojkarna var ett legio vid den här tiden. Fotot är från mitten av 1930-talet och har tagits framför Raden 11.

Bild 6

Interiör
Så här ombonat kunde det vara inne i lägenheterna. Här åskådliggörs ett vardagsrum s.k. kallrum från tiden kring 1920-talet. Lägg märke till den tidstypiska tapeten.

 
Bild 7

Konsumbutiken
Före 1950-talets början fanns det så gott som en konsumbutik i varje bostadsområde. Raden var inget undantag. Här i bild ses den gamla konsumbutiken ”Kvarnbacken”. I denna butik fanns både mjölk och specerier samt en liten charkavdelning. De moderna tiderna hade inte infunnit sig än så all betjäning skedde över disk. På gårdsplanen fanns en handmanövrerad bensinpump som mestadels stod till tjänst för påfyllning av gubbarnas båtmotorer. Bilar var högst sällsynta vid den här tiden och mopeden kom inte i bruk förrän i mitten på 1950-talet. Ofta handlade man på krita och betalade först när mannen i huset fått ut sin lön.

Bild 8

Raden 11 
Här syns Raden11 med konsumbutiken i förgrunden. Lägg märke till den dåtida bussen som trafikerade linje 2. Huset är numera rivet och har gett plats åt en bilparkering.

Bild 9

Den gamla bron 
Bron här i bild är den gamla landsvägsbron som förband Motala Verkstad med Vinnerstad socken. Byggnaden längst upp till höger är Asps Klädesfabrik, senare Engelfabrikerna. Bron i bakgrunden var en för tillfället anlagd järnvägsbro ansluten till Motala Verkstads järnvägsstation vars enda uppgift var att transportera all tung material till dåvarande kraftverksbygge. Den gamla skrangliga träbron i förgrunden revs då en ny bro den s.k. Duvedalsbron togs i bruk i början av 1930-talet.

Kommentar: Motala Kraftverk började byggas år 1917 och stod färdigt år 1921

Bild 10

Reveljen
Den årliga reveljen är ett säkert vårtecken då den tidigt på Kr. himmelsfärdsdagen väcker Radenborna ur sin nattsömn. Reveljen har anor från början av 1900-talet och har sin utgångspunkt från gamla Folkets hus. Marschen med Motala musikkår i spetsen startar kl. åtta och går via Borenshultsbron och upp längs Verkstadsvägen och fram till slutmålet vid Värdshuset. Här konserterar musikkåren i den vackra Värdshusparken där även Motala manskör låter sina ljuva stämmor höras. 

Bild 11a


Bild 11b

Änkhuset
Raden 1, även kallat “Änkhuset”, tillkom i slutet av 1820-talet. Byggnaden tillhörde från början Kanalbolaget innan den senare övergick i verkstadens ägo. Namnet har sin härkomst från början av 1850-talet med anledning av att verkstaden här lät inrätta ett boende för verkstadens änkor. Här fick änkorna sin försörjning tryggad via fri bostad plus att man hade ett litet underhåll från företagets försäkringskassa.

För att dryga ut den annars så magra hushållskassan förekom det att änkorna då och då tog tjänst hos ”finare” familjer och skötte om tvätt och städning. Det som vi i dag kallar för pigtjänst.

Kommentar: Änkhuset hade sin samhälliga funktion ända fram till 1920-talet då Motala stad tog över fattigvården. Härefter användes ”Änkhuset” som arbetarbostad av verkstaden fram till 1980-talet då huset revs för att ge plats för ett nytt bostadsområde.